Så får vi en bättre idrottsledning!

Det mullrar ordentligt i svensk idrott. Det är inget som syns i massmedia, som i första hand skildrar den senaste bredsidan, klacksparken eller pucken som gick till icing. 

Men det är inte längre någon hemlighet att specialförbundens kritik mot riksidrottsledningen är massiv. Det hörs på möten som arrangeras av RF, och det förstärks av möten, där RF inte får vara med.

Speciellt tre motioner till RF-stämman är de skriftliga och formella bevisen på misstroendet. Fäktförbundet ser hur RF alltmer blir en organisation som går statens ärenden istället för att vara en företrädare för den kämpande idrotten. Mångkampsförbundet vill ha en ny statlig idrottsutredning, sedan det fina hus som byggdes efter utredningen ”Idrott åt alla” alltmer nu rasar samman. Och så den från Ishockeyförbundet och tio andra förbund som skildrar en svensk idrott, där alltmer pengar försvinner till projekt och ändamål vid sidan av idrottens kärnfrågor, och där ofantligt mycket pengar stannar på RF-kansliet vid Skanstull och på distriktskontoren istället för att göra nytta i ”den levande idrotten.”

Jag har flera gånger försökt förklara riksidrottsstyrelsens haveri med att alltför få ledamöter har en gedigen erfarenhet av idrottsledarskap, och att också alltför få är förbundsordföranden, en position som gör att effekten av de egna besluten i riksidrottsstyrelsen omedelbart syns i det egna förbundets verklighet. 

Missnöje, som är tydligt för var och en som läser och lyssnar, borde kanske resultera i mängder av förslag till nya ledamöter i Riksidrottsstyrelsen. Men så är det inte. Har förbundens företrädare gett upp?

Å andra sidan är det faktiskt uppseendeväckande i sig, att Björn Eriksson nomineras om som ordförande endast av två förbund, där han var ordförande några år, Skidskytte och Friidrott. Jag kan inte minnas, att jag har sett något liknande i modern tid. Är alla de som drev hans namn hårt inför valet 2015 besvikna? Eller kanske stumma av förvåning, då valberedningen för ungefär ett år sedan berättade för alla som ville lyssna att Björn Eriksson skulle sluta vid RF-stämman 2021? 

Tre kvinnor och två män ska väljas till ledamöter i riksidrottsstyrelsen.

De tre kvinnor som vill väljas om är Lena Arvidsson, tidigare ordförande i Danssport, och de tidigare styrelseledamöterna Anita Edlund från Ishockey och Susanne Erlandsson från Fotboll. Lena och Anita föreslås för en ny period av sina egna förbund, trots att de har lämnat sina uppdrag, medan fotbollen har hittat ett nytt namn i de egna leden.

Tre kvinnor med en gedigen bakgrund och viktiga positioner i sina förbund har också nominerats. Det är Åsa Llinares Norlin, ordförande i Svenska Parasportförbundet och vice ordförande i det europeiska förbundet, Marie Hedberg, styrelseledamot i Tennisförbundet och i RF/SISU Småland, och Elin Bladh, vice ordförande i Budo- och kampsport. 

Det största specialförbundet, Fotboll, föreslår Victoria Escobar, ung, uppskattad och relativt nyvald styrelseledamot både i Stockholms Fotbollförbund och i RF/SISU Stockholm. Jag hoppas, inte minst för hennes egen skull, att hon får några år till på sig i idrottens vardag och styrelserum, innan hon väljs in i ”idrottens regering”. 

Egentligen borde valberedningen ha ett mycket lätt jobb, när det gäller de tre kvinnorna.

Två män ska väljas, och båda vill vara kvar.

Det är Stefan Bessman, vice ordförande i Svenska Skidförbundet, och Erik Söderberg, nu ordförande i Korpen och tidigare i Skolidrottsförbundet. Båda är utomordentliga idrottsledare och nominerade av sina förbund. Man kan möjligen tycka att det kunde räcka med en ”korpordförande” i RS. Tommy Ohlström var det för några år sedan. 

Nominerad är också Anders Emanuelsson, ordförande i Mångkampsförbundet och med en gedigen erfarenhet också av andra idrotter. Hans ledaregenskaper är utomordentliga, bl.a. efter många år i försvaret, där han slutade som överste. Anders och hans förbund har också skrivit den kritiska motionen om en ny idrottsutredning. 

Ingen har något intresse av att ledarskapet med Björn Eriksson och Tommy Ohlström (vice ordförande) i spetsen får fortsätta ostört.

Med Anders Emanuelsson i riksidrottsstyrelsen skulle de flesta av de nuvarande kritikerna till riksidrottsledningen känna att det, trots allt, finns hopp om en bättre framtid.