”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.
Så uttryckte sig Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister (1997 – 2001) vid en lunch vid uppstarten av USA:s första professionella kvinnliga basketliga 2006.
Jag tänker på det här citatet ofta just nu. Svensk idrott har gjort sig av med en mycket kompetent och i hela idrottsrörelsen uppskattad förbundsordförande. Simförbundets Ulla Gustavsson drevs bort från ordförandeposten efter att hon hade kritiserat RF för att organisationen hade använt en bild på en flicka i slöja på en av distriktsförbundens hemsidor. Det är naturligt att speciellt fråga, vad kvinnorna i idrotten tyckte och gjorde.
Jag är speciellt ledsen. Jag känner Ulla, och jag vet vilka värderingar hon står för. Och dessutom är de kvinnliga förbundsordförandena i svensk idrott så få att vi borde tänka en extra gång, innan vi knuffar ned någon utför stupet. Speciellt mycket borde andra kvinnor tänka. Annars finns kanske risken, att Albrights speciella plats blir reserverad för dem som inte kunde, inte orkade eller inte ville ställa upp till försvar.
Det började med att Ulla skrev så här på sin Facebooksida:
”Varför normaliserar RF slöjan som ett klädesplagg vilket som helst!?! Det är för mig fullständigt obegripligt att en rörelse som säger sig stå för jämställdhet och alla människors lika värde visar en bild som denna. Okunskap skadar. Läs på, gör om, gör rätt!”
Aftonbladet fick nys om detta och intervjuade Ulla. Hon bad att få läsa texten, innan den publicerades. Men det fick hon aldrig göra, trots löftet. Och vi fick då läsa detta i AB den 11 februari:
”RF visar att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck, könsstympning, barnäktenskap och hedersvåld”, säger Ulla Gustavsson, ordförande för Svenska simförbundet.
Det var naturligtvis hårda ord. Om hon hade fått justera texten hade det låtit annorlunda. Att RF, kanske av okunskap eller brist på omdöme, publicerar en bild på en flicka i slöja och med vapen i hand betyder ju inte att de ansvariga gillar de mest bestialiska handlingar. Det menade inte heller Ulla.
Hon var inte den enda som reagerade över bilden. En som inte heller gillade den var RF:s ordförande Björn Eriksson. Hans motiv var dock inte riktigt desamma.Så här sa han (SVT Sport):
”Jag hade valt en annan bild. Vapen och slöja för tankarna till IS.”Något dygn efteråt hade den tagits bort.
I en TV-debatt förstorades skillnaderna upp. Ulla blev uppläxad av Björn Eriksson. Och därmed öppnades slussarna bl.a. för Simförbundets styrelse, som på ett telefonmöte bestämde sig för att ställa ultimatum till Ulla Gustavsson: ”Antingen går du, eller också går vi!” Nu hade vargarna fått blodvittring. Vargen är ett ganska fegt djur men är väldigt farlig i flock.
På Simförbundets hemsida kunde vi läsa detta den 14 februari:
”Ulla Gustavsson har valt att avgå som styrelseordförande. Hennes personliga uppfattningar och uttalanden står i kontrast till Svenska Simförbundets strategi och grundsyn, att alla barn ska få plats i vår verksamhet på lika villkor”.
Vi fick också reda på att Stefan Persson, vice ordförande, går in som tillförordnad ordförande för Svenska Simförbundet fram till årsmötet våren 2020. Lägg namnet på minnet.
Så vidrigt. Så fegt. Och så uppenbart lögnaktigt. Ulla kritiserade bilden med slöjan. Inte en sekund har hon ifrågasatt, att t.ex. flickor med slöja ska få vara med i idrotten. Är det några som verkligen behöver den trygga, varma och välkomnande idrotten är det naturligtvis just de som kanske har rötterna utomlands och svårigheter att ta sig in i det nya samhället. Men Simförbundets styrelse vill ha ofelbara människor. Undrar om de hade gjort samma sak, om inte Björn Eriksson hade kastat den första stenen?
Vad det handlade om var om RF skulle visa flickor/kvinnor i hijab i officiella bilder och därmed ”normalisera slöjan”, som Ulla uttryckte det.
Egentligen hade kanske inget av detta sorgliga för idrottsrörelsen behövt hända, om Riksidrottsstyrelsen och RF-kansliet hade gjort det de ska.
Vid Riksidrottsmötet 2017 fick Riksidrottsstyrelsen, efter Basketbollförbundets förslag, i uppdrag att ta fram en gemensam policy för bl.a. ”huvudklädsel” och religiösa symboler. Någon sådan policy har inte kommit.
Istället har Riksidrottsstyrelsen beslutat om en 26-sidig skrift med titeln ”Idrottsrörelsens uppförandekod – anvisningar till värdegrunden”. Den enda formulering som har bäring på uppdraget och frågan om slöjan som en religiös symbol är denna:
Idrottsrörelsens kultur, struktur och normer ska välkomna och ge plats åt alla människor att vara, klä sig och uttrycka sig som individen vill så länge det inte innebär att andra kränks eller begränsas.”
Därmed vet alla hur Riksidrottsstyrelsen ser på slöjan. Självfallet ska flickor med slöja vara välkomna. Men frågan är om RF i bilder ska ”normalisera den”, som Ulla uttryckte det i sitt första inlägg på Facebook. Det kunde ju kanske Riksidrottsstyrelsen ha diskuterat och petat in några rader om i det 26-sidiga dokumentet.
Samtidigt finns det en liten öppning redan i den formulering som finns. Det är ”så länge det inte innebär att andra kränks…” Under senare tid har jag läst mängder av inlägg och artiklar av kvinnor som med risk för eget liv har flytt från diktaturernas järngrepp. Här hoppades de slippa slöjor. Jag förstår dem som blir riktigt upprörda, när de får se den symbol de hatar på t.ex. RF-bilder eller välkomnande annonser från myndigheter och kommuner.
Jag har själv uttryckt det, att den dagen ingen kvinna misshandlas, kastas i fängelse eller dödas, därför att hon inte vill bära slöja/hijab är den ett klädesplagg vilket som helst. Jag ska berätta en hemlighet. Det kommer att ta tid. Men det kommer att ta kortare tid om vi har kunskap och sprider denna kunskap.
Ordet ”hijab” på arabiska betyder ”barriär” eller ”sköld”. Den ska isolera och segregera kvinnor från män. Om inte kvinnokroppen isoleras kan det leda till frestelse och synd. Detta synsätt sexualiserar småflickor och lägger skulden på dem, inte på de vuxna män som bör hålla tillbaka sina lustar och begär.
Slöjan berövar flickorna deras barndom.
Det kan ju också vara på sin plats att berätta, att muslimer inte är en homogen grupp. Majoriteten av muslimer klär inte, lyckligtvis, sina döttrar i hijab.
Det hedersförtryck som vi ser allt mer av innehåller mer än tvånget att bära hijab. Men det är en viktig beståndsdel i det mönster som i sina värsta stunder också innehåller könsstympning och barnäktenskap.
Jag hade hoppats att kvinnor på framträdande positioner i t.ex. Riksidrottsstyrelse och förbundsledningar, skulle ställa upp för Ulla och det hon står för, när det gäller jämställdhet och alla människors lika värde. Kanske bygger mitt hopp på en from, men felaktig, förhoppning om att kvinnor skulle vara mer insatta i sakfrågorna om religiösa symboler och hedersförtryck.
Glöm inte den särskilda platsen i helvetet. Jag hoppas att den förblir tom.