Utkast till regeringsförklaring

(Under flera år har ordet ”idrott” saknats i regeringsförklaringen. Av det skälet kommer här ett utkast, fritt för statsministern, vem det nu blir, att använda.)

Idrotten är landets största folkrörelse. Den svenska idrottsrörelsen har över 3, 1 miljoner medlemmar. Över 650 000 ideella ledare arbetar varje år för att ge Sveriges unga en god start i livet. Deras arbete är värt drygt 30 miljarder kronor per år. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på drygt 2 kronor.

Idrottsföreningens aktiviteter är oftast kittet i bostadsområdet. Den är en samlingspunkt för barn och ungdomar med olika etnisk bakgrund. Där lär sig ungdomar demokrati, ansvar och respekt för sina motståndare.

Regeringen vill kraftigt förstärka den svenska idrottens möjligheter.

Regeringen kommer målmedvetet att arbeta för att göra vinter-OS till Sverige 2026 till en fest, men också till en plattform för kraftfulla satsningar på idrotten.

Det är med stor glädje vi kan konstatera, att det nu finns en bred partipolitisk enighet omkring olympiska spel i Sverige 2026 både här i kammaren och i de berörda kommunerna. Enighet är särskilt viktig i en så långsiktig fråga. Och det är regeringens övertygelse, att den svenska idrottsrörelsen uppskattar denna enighet. Där finns en önskan och en förhoppning, att idrottsfrågorna ska hållas utanför de politiska grälen, som några ibland brukar uttrycka det. Och vi måste väl alla självkritiskt erkänna, att det under det senaste halvåret kan ligga en del i den kritiken.

Jag vill framföra regeringens tack till alla som har bidragit till enigheten.

OS till Sverige ger oss gemensamma drömmar och binder samman stad och land. Det ger vårt näringsliv nya möjligheter att synas och ytterligare förstärka positionen i världen.

Erfarenheterna visar, att ett OS traditionellt betyder en förstärkt position för idrotten i arrangörslandet. Konkreta och välkända exemplen finns t.ex. i Spanien efter Barcelona 1992, i Lillehammer 1994 och i London 2012. Det blev stora framgångar för de aktiva under många år. Och det traditionella vintersportlandet Norge skördade också stora framgångar i sommaridrotterna.

Regeringen avser att inför nästa år kraftigt höja det statliga idrottsanslaget för att bl.a. göra det möjligt för alla specialförbund, oavsett om de är medlemmar i Sveriges Olympiska Kommitté eller ej, att förstärka elitidrottens förutsättningar. Men den extra insatsen blir också en markering av att ett OS till Sverige ska förstärka, inte ta bort resurser från, den breda barn- och ungdomsidrotten.

Regeringen avser också att inom kort tillsätta en särskild parlamentarisk utredning som med stöd av RF och SOK inom ett år ska lämna förslag om hur den svenska idrottens förutsättningar kan förbättras. Det är regeringens förhoppning att denna utredning ska kunna lägga grunden till en bred politisk samsyn på idrotten och idrottens framtid.

En viktig uppgift för utredningen blir att lämna förslag om hur stat, landsting och kommuner tillsammans kan förstärka idrottens möjligheter.

Inom det statliga området är möjligheterna att kombinera elitidrott och utbildning särskilt viktiga. Där har andra länder sprungit förbi vårt land. Förslag om insatser för forskning och utveckling inom idrottsområdet ska lämnas.

Kommunernas ansvar för idrottsanläggningar måste preciseras och konkretiseras. Brist på anläggningar får inte i framtiden vara ett hinder för barns och ungdomar möjligheter att komma med i idrottens gemenskap. Svårast är anläggningsbristen i storstäderna. Utmaningen blir ännu större, om RF:s ambitioner att få med allt fler äldre i idrottsverksamhet blir verklighet.

OS i London medförde att någon miljon fler britter deltog i idrottsaktiviteter varje vecka några år efter att London hade tilldelats OS 2005. Förslag om en bred friskvårdssatsning bland hela svenska folket ska lämnas.

Regeringen kommer också att ge ett erbjudande, eller varför inte kalla det utmaning, till Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och till svenskt näringsliv om en utveckling av det som skedde efter Stockholms försök att få de olympiska spelen 2004.

Svenskt näringsliv gav då ett stöd på 20 miljoner om året i sju år. Staten satsade lika mycket. Sammanlagt 140 miljoner kunde därmed användas för elitidrottssatsningar i svensk idrott. Det gav resultat som syntes och märktes.

Ärade ledamöter!

Den olympiska tanken är speciellt viktig i dessa tider. En fest i fredens tecken, där unga samlas till en tävling men också till en gemenskap, oberoende av etnicitet, hudfärg, nationalitet eller politisk uppfattning.

Det är regeringens förhoppning att OS i Sverige 2026 ytterligare ska öppna Sveriges ögon mot omvärlden och omvärldens ögon mot Sverige.

På regeringens vägnar vill jag ännu en gång tacka för den enighet om OS 2026 som nu har skapats. Den enigheten är en viktig plattform för en ytterligare utveckling av svensk idrott.